03 apr Den materiella världens dimma

I den materiella världens dimma där illusioner dansar som verkligheter, vänder de sovande sig mot det behagliga. De sväljer bekväma lögner som sömntabletter för själen medan de obekväma sanningarna ligger kvar som tunga stenar på deras väg mot frihet. För tunga för den bedövade kroppen att flytta.

Detta är världens ande, AION som de gamla mystikerna kallade det. Ett subtilt fängelse byggt av tankemönster, begär och fruktan. Denna ande verkar genom kollektiva illusioner. Att lycka kommer genom ägodelar, att trygghet finns i systemet, att framgång är bekräftelse från andra sovande själar.

Lögner!! ”Tro inte på det som stör din bekvämlighet. Tro på det som får dig att känna dig trygg.”

Och så tystas den inre rösten, den som talar om något större, något djupare och något sant.

Sanningen, den verkliga nakna sanningen…är inte alltid ljuvlig i början. Den kallar människan att dö från det gamla, att lämna sin fängelsecell och stiga ut i det okända. Den kräver offer! Offer av illusion, av identitet, av trygghet. Därför står den sällan först i kön. Lögnen däremot, klär sig i vänliga ord och bjuder på näring till egot och bekräftar det som redan känns bekant.

Men i den som lyssnar till den svaga men orubbliga längtan efter ljus, sker ett uppvaknande. Ljuset väcker de sovande ögonen. Sömnen upphör.

Då faller slöja efter slöja. Då börjar människan se att det bekväma ofta är en fälla, och det obekväma en port vars dörrar talar om frihet. Då börjar hon genomskåda världens anda, Aion…inte för att förkasta världen men för att gå igenom den, bortom den, till det rike där sanning inte längre är skrämmande utan befriande.

Det fria riket som är bebott av DET FRIA FOLKET